Rebellen.

Eftersom jag nu anser att sommaren har kommit så anser jag också att det hör till de mänskliga rättigheterna att inte vara tvungen att sitta inomhus. Därför har jag flyttat. Numera bor jag på Strandbryggan med hela långa Strandvägskajen som trädgård.
Jag trotsar allt som heter skola och jobb. Jag är en rebell.

Igår var det 18 grader och sol. Men idag lär det snöa?
Om det bara inte vore så långt till fönstret och persiennerna. Hela 50 cm.

Och Humlegården har äntligen väckts till liv! Halleluja!


Under de senaste dagarna har jag också gjort DETTA och DETTA. Och med det skrivet har ni också fått bloggadresserna till två av mina helt fantastiska klassisar. Haha. Hahahaha. Underhållning.

Fredrikke är dessutom norsk. Jag förstår 10% av vad hon säger, så det händer ibland att det uppstår smärre kommunikationsproblem. Men oftast räcker det med att man säger "akkurat" eller "ikke sant", så tror hon att man fattat och så är båda nöjda.

Jag har gjort det! Jag har öppnat persiennerna!
OCH
Solen lyser!!

It's time to go. Idag ska Nina och jag köpa upp hela Acnes lager.

Luften smakar som en jordgubbspaj.

Träden står i blom
Marken täcks av jungfrudom
Och nu hänger det på varje kvist
En solskensoptimist.

HAH!
När andra sitter vid strandbryggan och sprätter med tårna i vattnet så sitter jag vid dataskärmen och sprätter brödsmulor på golvet, dag ut och dag in. Eller rättare sagt, dygn ut och dygn in. I skolan, på jobbet, hemma. Alltid vilar mina ögon på någon form av skärm. Jag drunknar i jobb.
Dock är det mitt eget val. Mitt val att utbilda mig och jobba med alla dessa moderna tekniska monster.
Bättre var det förr. Åh ljuva barndom! Fotogenlampor, utedass och vedspis.


Jag vill sitta parken en sommarnatt.
En sådan natt som aldrig tar slut.
Alla är glada och alla är där.
Håkan Hellström.
I sin blårandiga tröja och röda snusnäsduk runt halsen sitter han och spelar visor för oss på sin gitarr. Han har bruna seglarskor och mörkblå byxor som är uppvikta två slag, och med sin farfarsbasker på huvudet är han sällskapets mittpunkt denna ljumma natt.

Och så blir det plötsligt fart på Håkan, han sparkar av sig sina skor, lägger ifrån sig sin gitarr och börjar dansa runt i det kalla gräset. Längtan bor i mina steg! Vi är några som tar efter, och så springer vi barfota runt i parken tills våra ben blir trötta och vi sätter oss igen. Håkan tar sin gitarr och så sitter vi så och sjunger visor i timmar, timmar som aldrig ska ta slut. Vi vill aldrig gå. Men så tittar någon på klockan och oj! tänk att den var så mycket redan.
Så stiger vi upp och går hem i morgonsolen.
Sånt kan man göra på sommaren.

Och det ska vi också göra. Håkan och jag. Bästisar och bundisar på senare tid.

När man bara vill döda.

Jag blir galen!
G-A-L-E-N
Här har jag stressat i över ett dygn med att hinna med min skjuts ner till Åbo, bett för att inte missa båten, gått och lagt mig halv tio för att vara säker på att vakna kl.06:10 då båten tog i hamn (efter att ha vaknat sjuttiotusen andra gånger under nattens lopp av fulla tonåringar som har skrikit i korridorerna och knackat på hyttdörren), vaknat i tid, tagit mig som i trance från hamnen hem för att slutligen däcka i sängen.

Det var nämligen en viktig dag idag, ett måste att vara i Sthlm och i skolan från 10-17.

Vad händer? Jag somnar, vaknar för sent till första föreläsningen, tar reda på hur viktigt det är att komma i tid till den andra, får svaret att hela skoldagen är inställd, ingen skola i morgon, möjligtvis på onsdag mellan 13 och 16.

Slutsats:
- Jag tar aldrig mera båt, absolut inte nattbåt.
- Jag älskar att min skola är så übersnabba med att spotta ut viktig information på hemsidan.
- Jag skulle ha kunnat stanna i mitt Esse ytterligare några dagar (fyndigt, haha, fyndigt).
- Jag har vaknat och sminkat mig i onödan.

Och eftersom jag nu har gjort mig besväret att sminka mig (händer sällan, kategoriseras i dagens läge endast som en helgaktivitet för mig) så måste ju någon få beskåda mästerverket.

Hoppas jag träffar någon i tvättstugan.

Men en fin påsk har jag haft. Tyvärr har jag varit dålig med kameran, men på de få bilder som har knäppts så kan man se ytterligare bevis på att jag har ett fotogeniskt yttre:
Ja, ni ser nog själva var i bilderna jag finns. Bländande vacker.

Såja, slut på ironi och negativa tankar.
Nu ska jag hämta post, tvätta kläder, lacka naglarna och shoppa i vårsolen. Allt samtidigt! Superwoman!

Att cykla in våren.

Så mycket som jag ville ha ett par längdskidor i vintras vill jag nu ha en cykel som jag kan susa fram med på de grusbeklädda asfaltsvägarna. Dammet som invaderar staden såhär på vårkanten ska yra runt mig då jag stormar fram. Det enda man ska se är ett dammoln som rör sig snabbare än Zorro. Och där inne i dammolnet finns - jag.

Jag tänker mig något liknande:
Lite sådär lagom retro.

Eller varför inte något mera praktiskt (har svårt att tro att ovanstående fordon passar de nutida cykelställen). Något i stil med denna:
En hopfällbar cykel. Så praktiskt! När man är klar och ska vandra sin lilla shoppingrunda är det bara att fälla ihop den lilla velocipeden och placera den fint i en påse på ryggen.

Påse på ryggen.
Haha.
That one is for you Lina.

Nej, det stora frågan nu är om jag ska fira påsk Swedish-style eller Finnish-style.
Det väger ju dock tungt att påskmusten är mycket godare på andra sidan Bottenhavet.
Äh, vi gör så, jag kommer hem och äter upp äggen.

American pie.

När jag var ung och grön var jag ett stort fan av Calle och Alex Schulman. Jag gillade hur de drev med sig själva och det svenska folket i sina bloggar. De var nytänkande. Nyskapande. Bröderna som höll ihop i vått och torrt mot det svenska bittra folket.

Och så startade de humorsajten 1000 apor. Då dök plötsligt en ny profil upp i bilden, Amanda. Yrvädret som var galnare än galnast. En riktig cooling.

Igår var vi bjudna på Amandas 21-årsfest. Det var amerikanst tema rakt igenom med redcups, jelloshots, brownies... you name it!

Åh, nu kommer jag ihåg.... browniesarna! BROWNIESARNA! Världens godaste! Måste få en till. Jag bara måste.
Tur att man har Amandas adress nu. Det betyder inbrott.

Här har vi ju de tre små grisarna! Amanda, Nina och Hanna. Fagra som få. Japp, Amanda också, men hon är lite för snabb med huvudet för att det ska synas.

Neeeej nu kan jag inte sitta här.
Nu är det brunchbuffé som gäller! Buffé - mitt favoritord. Buffé = mat i obegränsad mängd.

NICE.

Businesstime.

Syster har åkt hem och efter fem dagar semester har jag återgått till vardagens slit.

Här sitter jag nu.
I min anspråkslösa kavaj, nyss hemkommen från skolan och från vår presentation av en politisk PR-kampanj. Med Svenskan i min vänstra hand och juridikboken i min högra känner jag mig oerhört viktig, oslagbar och framför allt smart.

Idag är dagen då jag ska bli ett med medierätten.
Hjärnan kämpar för att klara av att bearbeta all information som ska injiceras idag.
Och så bläddrar jag fram till Svenskans bilaga "Starta & driva företag".
Så tänker jag: varför inte? Det gäller att passa på nu när jag har en bra dag. Det händer ungefär en gång på 100. Jag känner mig driven till max.

Men så kommer lilla frågan: vad ska jag starta för typ av företag? Något med hundar? Kanske något som berör kexchoklad? Eller så kunde jag kanske utveckla min idé om statligt understöd till skagenröraberoende människor? Fast staten är kanske något jag varken kan eller bör ta i mina egna små klövar...

Äh, företagsgrejen får ligga på is ett tag tror jag bestämt.
Istället tar jag mig en whiskyhutt och fokuserar på tentan som ska skrivas imorgon.

Fokus.
Bra fokus.

Systrarna P.

Syster är här. Som bilden kan intyga njuter vi av varandras sällskap.

Igår var vi på Naturhistoriska och Cosmonova. Vi såg en helt fantastisk film om livet under vattnet. Jag somnade bara fyra gånger och det är bevis nog på att filmen är sevärd.

Idag har vi snoozat i en och en halv timme och nu är vi redo att möta dagen.
Idag ska vi storshoppa. Vi har långa shoppinglistor så det gäller att sätta igång från arla morgon.

Jenny:
Hårkontroll
EezeNeo till mor

Jag:
Nål och svart tråd

Ikväll ska det styras upp med sushimiddag hemma hos oss och sen ska vi ut och leka med Robyn och hennes Konichiwa Bitches. Och jänkarna förstås.

Fredagssysselsättning.

Jag blir galen!
Nu gör vi såhär: vi kör ett vanligt lösenordssystem.
Ingen behöver skicka sin e-post adress. De behöver jag inte. Då en ruta kommer upp på skärmen som kräver att du ska ange lösenord; ange det lösenord som vi tidigare använde. Inget användarnamn behövs.

Såja, nu kan ni kommentera fritt förutsatt att ni har lösenordet.
På det tar vi ett glas rött och firar att kronprinsessan Victoria har namnsdag.

Varför är det så viktigt att fira allt som berör kungafamiljen? Här firas ju till och med årligen det datum Carl Philip hade sin första tandlossning 1986.

Det viktigaste kommer allra sist.

Jag var precis en hårsmån ifrån döden. Detta är ingen överdrift.
Från djupet av mitt hjärta vill jag förmedla budskapet som följer: Håll er till den på förpackningen rekommenderade doseringen av mentholprodukter. Annars får era bihålor lida. Länge, länge.

Jag efterlyser en varningstext på Carmolis-flaskorna.

Detta är den 15:e gången jag är förkyld på ett halvår. Vad beror detta på? Någon som vet? Brist på någon vitamin? Dåligt val av klädsel utomhus? Åh, ve och fasa... är det aids?!
Sånt skämtar man ju faktiskt inte om.
Det jobbigaste med att vara förkyld ofta är att man ändrar utseende. Jag har fått något kattliknande över mitt ansikte:
Nej, jag skojar faktiskt. Sådär ser jag ju inte alls ut. Detdär är ju mitt nya halsband. Ja det är sant, jag ser inte ut så!

De senaste dagarna har varit som julafton för mig och Sandra. Vår stackars brevlåda har blivit misshandlad av postgubben som med tvång har penetrerat den med stora otympliga paket. Idag har jag bl.a. blivit stolt ägare av ovanstående halsband, en ultraläcker skinnjacka, nya starkare linser, en smäcker kavaj från Filippa K och den mest fantastiska quiltade datorväskan. För ni bryr er! Det vet jag.

Nämen, så otroligt ovärdsligt av mig att prata om materiella saker. Låtom oss prata väder.
VÅREN HAR KOMMIT!
(Bilder från söndagen. Då man var ung och blond och osäker.)
På våren åker man färja, promenerar på Djurgården, äter bulle på Medborgarplatsen samt fotograferar gyllene kronor på Skeppsbron.


Och så har vi kommit till den viktigaste delen.
Det har kommit till min kännedom att det nya lösenordssytemet inte godkänner kommentarer. Det måste vi givetvis åtgärda med det snaraste. Det känns inte bra inombords att jag har eliminerat möjligheten till interaktivitet på bloggen. Så nu gör vi som följer: Ni skickar eran e-post adress till mig, Då den är mig tillhanda kommer ni att få en inbjudan av mig som gör det möjligt för er att också i fortsättningen läsa min blogg. Skicka er adress per...

...SMS: +46768274981
...e-post: josefine_pettersson_@hotmail.com
...eller på Facebook.

Såja, snart har jag skrämt bort precis alla läsare med att jag envisas med att ha lösenordsskyddat. Vackert så.

Nina - queen of beauty and fika.

Hej, jag lever och jag är brunett!
Jag har dessutom världens snyggaste ögonbryn och färgade ögonfransar.

All ära till Nina, min personliga skönhetskonsult. Jag utnyttjar henne och hennes kunskaper till max. Under de senaste två dagarna har jag fått ögonbrynsfärgning+plockning, ögonfransfärgning, handmassage, hårgfärgning och en föning.
Allt detta gratis.
Har ingen som helst tanke på att ge henne ersättning.

Nina är duktig på det mesta inom skönhet, men det är inte allt! Nej, Nina är också en smörgåsmästare utan dess like och en riktig fikadrottning. Allt som oftast tillbringar jag därför kvällarna på åttonde våningen i hennes studentlya på Östermalm.

Det som jag tycker är mest fascinerande är att Nina inte har något kök. Trots detta kan hon åstadkomma underverk med hjälp av diverse redskap. Det är dock en historia som jag får så lov att återkomma till. Ninas icke-existerande kök måste behandlas i ett separat inlägg.

Det vita är ett ägg.